trehundratrettiotre.webblogg.se

Vi lever!

Folk har börjat undra, med all rätt, vart vi har tagit vägen. Har vi gått vilse i en maoriby eller har vi blivit uppätna av hajar? Men nej, inget av det stämmer. Sanningen är att vi helt enkelt bara har varit för upptagna med att njuta av livet (och absolut inte med att vara vilsna i nya, stora staden). Hursomhelst, vi lovar härmed att prioritera bloggen mer än vad vi har gjort den senaste tiden. Att jag inte har diskuterat detta med de andra två bloggägarna än är nog mindre viktigt.

Så här är vi igen. Återigen ska jag, av alla, försöka sammanfatta våra upplevelser sen senast. Inte nog med att jag fortfarande är lika virrig, jag har även upptäckt att jag inte är ämnad för att bli en bloggerska då jag alltid glömmer bort att fotografera när jag blir för uppspelt. Så ni får ha förståelse när texten inte alltid matchar med bilderna. Men låt oss börja från där vi slutade senast:

Väl i Auckland började allvaret. Första dagen innebar tre nervösa, finklädda läkarstudenter som tafatt försökte hitta rätt person vid rätt tidpunkt. Men jag får nog ändå säga att vi tog oss igenom första dagen med bravur. Vi träffade våra handledare, och skaffade oss några nya vänner. Vi överlevde labbintroduktionen, och det bästa av allt - vi får gratis kaffe/te! Eller ja, varm chokladmjölk åt mig då. Efteråt har våra projekt bara flutit på, och finkläderna byttes snabbt ut till sköna linnen och shorts (det är olidligt varmt inne i labbet). På bilden kan ni se hur både Becka och David sliter med sina projekt, medan jag smygfotar.

 

Sen har vi hunnit med att turista lite i Auckland. Vi har besökt Aucklands museum och fått uppleva både havslivet och maorilivet där. Vi har åkt upp i Skytower och spanat efter vår lägenhet därifrån. Vi har vistats bland alla vackra blommor i den botaniska trädgården, som ni kan se på bilden. Vi har umgåtts med både kiwi och kängurur i Aucklands zoo. Vi har t.o.m. tagit färjan över till ön Waiheke där vi smakade på lite vin, badade, åt glass, och sprang hela vägen tillbaka till hamnen för att inte missa sista färjan tillbaka. Ja, vi har alltså utforskat Auckland och kommit fram till att det här är nog en stad för oss.

 

Efter att ha sett stora delar av Auckland, bestämde vi oss för att åka söderut. Det blev självklart en tripp till Hobbiton där vi fick vara en del av Sagan om ringen för en dag. Gissa om vi blev glada?!

 

Efter Hobbiton styrde vi resan vidare till Rotorua – staden som är känd för sin geotermiska aktivitet. Här spanade vi in några gejsrar (får nog säga att dessa var liiiite mesiga jämfört med de på Island), kollade på ”mudpools”, och besökte det geotermiska området med alla dess färgglada waterpools. Säger bara: vilka färger! Får ni någonsin chansen, så måste ni åka och kolla på dessa. Senare på dagen besökte vi en maoriby. Här fick vi lära oss om hur de tillagar sin mat, deras danser vid olika högtider, och några ord på deras språk. Kia Ora är deras hälsningsfras. Ett annat ord jag lärde mig är kai som betyder mat. Typiskt bra ord att kunna.

 

Sen har vi ju också hunnit med att fira två födelsedagar här, nämligen Davids och Rebeckas. Båda två fick frukost på sängen och till det ingick även en förstklassig födelsedagssång som sjöngs av de andra två. På båda kvällarna hade vi en överraskningsfest. Det är vid sådana här tillfällen man inser vilka fina vänner man har, både de gamla och de nyfunna här i Nya Zeeland. Många kom och ville fira tillsammans med oss, och hade själva förberett småpresenter. De är bara för underbara.

 

Vad har vi mer gjort? Jo, mycket smått och gott. Vi har ridit på en svart strand tillsammans med min handledare. Det var otroligt vackert. Där passade vi även på att ta en turistbild. Alltså bilden ovan då.

Sen har vi också gått på en grillfest med labbgänget. Där hade värdparet fixat ihop en tävling som gick ut på ens kunskap om Nya Zeelands historia. I mitt lag fanns inte en enda kiwi, men som ni säkert förstår redan så tog vi hem vinsten. Och det berodde absolut inte på att värdinnan sympatihjälpte oss.

Det har ju också varit kinesiskt nyår, vilket det har firats ordentligt här. I Auckland tar man detta på allvar, förstår ni. Vi firade detta med restaurangmat tillsammans med labbgänget, gick på Lantern festival, och kollade på fyrverkerier hos min handledare.  

 

Får inte heller glömma att berätta att vi (ok, bara jag och Becka) har varit och sett Avicii här! Man insåg hur stor han är när man stod där bland allt folk och alla skrek Avicii. Det är då man vill poängtera för alla att han är svensk. Han skötte sig galant, och vi kunde inte ha fått en bättre show. Efter Avicii blev det utgång, och vi hamnade på ett ställe där drinkarna endast kostade 3 NZD! Vi kan nog båda två konstatera att detta är en kväll vi sent kommer att glömma.

 

Sist men absolut inte minst, finaste Astrid har varit och hälsat på oss!! Detta var mycket trevligt, och uppskattades otroligt mycket av alla tre. Vi har haft en mysig filmkväll tillsammans, gått på fikajakt (verkar inte riktigt vara en nya zeeländsk grej det där med fika), lagat finmat och bara haft det allmänt trevligt. När det var dags att säga farväl blev det jobbigt. Det är aldrig roligt att säga adjö, och detsamma gällde för denna gång. Men vetskapen om att vi kommer träffas igen gjorde det lite lättare. På bilden försöker vi förresten visa er hur maorifolket skrämmer sina fiender.

 

Så detta var en kort (inte så kort) sammanfattning av allt det vi har gjort. Jag har med säkerhet glömt nämna massa roligheter, men det lämnar jag till de andra två (måste utnyttja att vi är flera som äger denna blogg). Häromdagen insåg jag att vi snart har varit borta i 2 månader! Tiden flyger verkligen iväg. Så hoppas ni har förståelse när vi tar vara på tiden här, och glömmer bort bloggen då och då. Men det ska absolut bli bättring på bloggandet. Till Becka och David: om ni läser detta kan ni väl hålla med mig, även om det är på låtsas, så slipper jag stå ensam till svars senare?

Pussar och kramar från alla tre genom S