Så bra gick det med att hålla löftet om att blogga lite mer! Jag har inga ursäkter (i alla fall inga bra sådana), och väljer därför att byta samtalsämne lite sådär diskret.
Jag hoppas att ni är nyfikna på vad vi har hittat på här, för det har jag nämligen tänkt fylla detta blogginlägg med. Innan vi börjar vill ni kanske ha en förklaring till rubriken. Jag ville helt enkelt bara låta er veta att vår lägenhet har varit en sjukstuga den senaste veckan och lite innan den. Man har med jämna mellanrum kunnat höra prasslet från paracetamolförpackningar som öppnas, hostandet från sjuklingar samt det eviga snytandet (Är det ens ett ord?) från både mig och David. Ok, jag kanske kryddar lite men sjukdomen är inte nådig ska jag säga er! Tyck synd om oss, tack! Att det har varit mest synd om Becka som har fått stå ut med två gnälliga rumskompisar är en annan sak. Men tillbaka till vad inlägget ska handla om!
Såg att Becka satte en ny trend i vår blog i hennes senaste inlägg; nämligen att bara droppa händelser lite som vi vill. Måste säga att det gillas starkt (läs: kommer bli lika kaos här)! Men låt oss börja:
Vi har haft en halvtidssittning! Hemma i Linköping har våra kära kursare haft en halvtidsstitning, och inte kan vi vara sämre. Så vi (eller ja, Anja fixade det mesta) drog ihop en egen sittning här på andra sidan jorden för att fira att vi har klarat oss igenom (läs:överlevt) halva läkutbildningen. Det, om något, tycker jag är värt att fira!
Ehh....det här är mest en härlig bild som jag vill visa. Även denna från halvtidssittningen. Inget gör oss gladare än att ha klarat av halva läk verkar det som.
Under påsken åkte jag och Becka iväg för att härja lite i huvudstaden (a.k.a blåsstaden). Här gjorde vi allt som äkta Wellingtonturister gör. Vi sög in oss kunskaper från deras kända museum, tog en guidad tur runt parlamentshuset, var hurtiga och gick uppför Mt Victoria som har en 360-gradersutsikt över staden (sen att det endast tog ca 40 min behöver man inte alltid nämna) och tog en hoppbild där, och sist men inte minst - vi fikade massa! Wellington är känd för sina fik och jag kan förstå varför. Här hade vi vårt bästa fika hittlills (i Nya Zeeland då). Wellington är också känd för att vara blåsigt, vilket vi minsann också fick uppleva.
Höll nästan på att glömma, men vi besökte också Weta Cave i Wellington. Ett riktigt häftigt ställe som ligger mitt i ett bostadsområde gömt bakom alla villor. Just det, under tiden hann David med att fira påsk hos våra kära svenska vänner (alltså klasskompisarna som också är här) och programmera (Davids nya intresse).
Vi har också varit på en rugbymatch! Fyra förväntasfulla studenter begav sig dit och hade noll koll på reglerna. Men inte lät vi det hindra oss. Under en stor del av matchen kunde man se hur fyra svenskar glatt viftade på deras flaggor. Visserligen förvirrade sådana, men ack så glada!
Vill även nämna att jag har varit och hoppat fallskärm! En otrolig upplevelse som jag tycker att alla borde uppleva. Innan hoppet var jag vettskrämd och undrade verkligen vad jag höll på med. Men väl i luften var rädslan som bortblåst och jag kunde bara njuta av hela fallet. Utsikten var fantastisk och känslan av att bara falla fritt är helt otrolig!
Det var allt för denna gång! Nu är det inte långt kvar förrän vi lämnar detta underbara land och beger oss till grannlandet. Men jag hoppas ni vill fortsätta hänga med på våra sista äventyr här!
Bamsekramar och slängkyssar från oss genom S!
